Kursen som gäller är dagens, inte årets

Handlar du hos en utländsk mäklare är kontot sannolikt i dollar eller euro. Resultatet ska ändå redovisas i kronor, och frågan är vilken kurs som gäller.

Svaret är kursen den dag affären genomfördes. En position som stängdes den 14 mars räknas om på kursen den 14 mars. Inte på ett årsgenomsnitt, och inte på kursen den dag pengarna fördes hem.

Varför genomsnittet lockar

Ett årsgenomsnitt är enkelt att räkna ut och känns rimligt. Man handlade hela året, kronan rörde sig hela året, ett genomsnitt borde jämna ut det.

Problemet är att affärerna inte är jämnt fördelade. Nästan alla handlar mer under vissa perioder: när volatiliteten är hög, när man har tid, efter en period med bra resultat. Om just de perioderna sammanföll med en svag eller stark krona ger genomsnittet ett systematiskt fel, inte ett slumpmässigt.

Är dessutom vinsterna koncentrerade till en del av året och förlusterna till en annan kan ett genomsnitt förändra hela bilden.

Dagar utan notering

Riksbanken publicerar mittkurser varje bankdag. Det finns alltså inga kurser för helger, röda dagar, midsommarafton, julafton eller nyårsafton.

Positioner stängs ändå på sådana dagar, särskilt i instrument som handlas dygnet runt. Principen då är att använda närmast föregående bankdag.

Nyårsafton är värd särskild uppmärksamhet: en affär som stängs då räknas om på kursen från årets sista bankdag med notering, vanligen den 30 december eller tidigare.

Vad det innebär i praktiken

Att göra det här rätt kräver en kurs per handelsdag under hela året, kopplad till rätt affär. Med några tiotal affärer går det för hand. Med flera hundra blir det ett arbete i sig, och ett där ett litet systematiskt fel upprepas hundratals gånger.

Kfyran hämtar kurserna från Riksbanken, hanterar dagar utan notering, och sparar vilken kurs som användes för varje enskild affär, så att beräkningen går att kontrollera i efterhand.